Fight for your happiness, ja de är nog det jag gjort under ett helt år nu. Och det känns som jag fortfarande som jag står kvar på ruta ett. 2011, jag hoppades på ett bra år, men det här har varit det värsta av dem alla. Jag har inte haft en lung stund nån gång, och varje gång jag blivit lite minsta glad så har något tryckt ner mig igen. Och det kändes ju fan hela jävla tiden, för allt gick snett ganska ofta. Jag hade bara lust att packa och dra, ifrån allt knas. För allt har nog gått ner 2011, det va inte mitt år som jag ville. Jag började året med att sitta på soc, yeaaah bra början, det kände jag oxo då. Men det va bara början av något som aldrig skulle sluta, det kallades depritioner, ångest och smärta. Så fort en sak gick över, gick det en dag och en helt ny sak. De va inga direkt små saker som tex att jag bråka lite med nån, tog fel buss eller tappade min mobil på en matta, nej de va lite större saker som gjorde mig så jävla mycket starkare än någonsin! Jag har upplevt många saker det här året, nya lärdomar som jag brukar kalla saker jag går igenom. Och föressten, när jag säger att allt gick ner, så menar jag verkligen ALLLLT, inte 3 fjuttiga saker, utan nog de mesta jag kan ha tänkt mig. Men mamma har fått en dotter som är krigare sen grunden, and she will always be it! Jag har mina bröder och systrar, som har backat min rygg varje gång allt blev wwäck. Och jag tackar alla som fått mig stanna hela 2011, även fast jag inte har kontakt med alla nu, så hoppas jag alla förstår att dem betyder, och dem finns alltid i mitt hjärta. Jag är stark och 110% klar för 2012, och det här jävla året ska bli topppppen! Och jag ska spotta på alla svikare och snackares väg, inget mer. Skönt att skriva av sig, faktiskt. Puss för er som läst <3