Morfar, jag har fortfarande inte fattat att du inte är kvar här med oss. De är tomt i mitt hjärta, jag saknar dig, vi alla saknar dig. Du saknas bland oss, allt med dig saknas. De gjorde ont att tänka att du inte skulle sitta med oss på julafton. Vad är julen utan sin morfar liksom? De är inget, iallafall inte samma sak som de vart dem senaste 14 åren. Jag önskar jag skulle kunna få krama dig en sista gång, få höra dit skratt en sista gång eller bara höra dig prata om allt mellan himmel och jord som du alltid gjorde när du va med oss alla! Du va den bästa morfarn jag någonsin skulle kunna tänka mig att ha! Inget är nog lika bra för dig, ingen kommer kunna ta din plats här! Jag vill bara inte inse att du är borta nu, de skulle inte vara du, inte nu! Jag vill inte att deet ska vara hejdå, inte nu! Allt alla berättar om dig, det mormor och mamma berättar om dig, alla fina minnen, du får mig att skratta än! Jag kommer aldrig glömma dig, de kommer ingen av oss att göra! Du är våran favorit, och kommer alltid vara det! God jul morfar, jag ber till gud så han tar bra hand om sin ängel!♥♥♥

Jag har verkligen börjat tröttna på så jävla mycket folk just nu. Särskild på dem här som söker efter saker att må dåligt över. De är verkligen irriterande, om ni råkat ut för de, ni förstår hur jag känner mig nu. Liksom när man snackat med en kompis om ett problem den haft, sen 5 min efter mår den dåligt över nått som hände för 5 månader sen, man ba get over it bitch. Den bara söker och söker efter nya problem för att må dåligt över och få uppmärksamet, attetionwhoore. Seriöst, de är fan de mest irriterande och omognaste som finns, man slösar bara på den andras energi! Person som försöker hjälpa sin kompis slösar faktiskt på dens energi istället för ens egen. Varför kan man fan bara inte vara glad över det man har? Istället för att må dåligt över precis allting som finns? Snälla, get the fuck of that shit.

Fight for your happiness, ja de är nog det jag gjort under ett helt år nu. Och det känns som jag fortfarande som jag står kvar på ruta ett. 2011, jag hoppades på ett bra år, men det här har varit det värsta av dem alla. Jag har inte haft en lung stund nån gång, och varje gång jag blivit lite minsta glad så har något tryckt ner mig igen. Och det kändes ju fan hela jävla tiden, för allt gick snett ganska ofta. Jag hade bara lust att packa och dra, ifrån allt knas. För allt har nog gått ner 2011, det va inte mitt år som jag ville. Jag började året med att sitta på soc, yeaaah bra början, det kände jag oxo då. Men det va bara början av något som aldrig skulle sluta, det kallades depritioner, ångest och smärta. Så fort en sak gick över, gick det en dag och en helt ny sak. De va inga direkt små saker som tex att jag bråka lite med nån, tog fel buss eller tappade min mobil på en matta, nej de va lite större saker som gjorde mig så jävla mycket starkare än någonsin! Jag har upplevt många saker det här året, nya lärdomar som jag brukar kalla saker jag går igenom. Och föressten, när jag säger att allt gick ner, så menar jag verkligen ALLLLT, inte 3 fjuttiga saker, utan nog de mesta jag kan ha tänkt mig. Men mamma har fått en dotter som är krigare sen grunden, and she will always be it! Jag har mina bröder och systrar, som har backat min rygg varje gång allt blev wwäck. Och jag tackar alla som fått mig stanna hela 2011, även fast jag inte har kontakt med alla nu, så hoppas jag alla förstår att dem betyder, och dem finns alltid i mitt hjärta. Jag är stark och 110% klar för 2012, och det här jävla året ska bli topppppen! Och jag ska spotta på alla svikare och snackares väg, inget mer. Skönt att skriva av sig, faktiskt. Puss för er som läst <3